torsdag 27 augusti 2015

-Hur kan du vara så hjärtlös att du lämnar dina barn på dagis?
-Hur kan du vara så dum att du inte lämnar dina barn på dagis?

Kom nu lilla ärkereaktionären så ska vi tala om dagis, den "hjärtlösa modern" ska lära dig hur bra det är
Skrev på Facebook att jag lämnat barnen på dagis.
Det väckte åtminstone en ärkereaktionär mullig mansgris som på fullt allvar frågade:
-Hur kan du vara så hjärtlös att du lämnar dina barn på dagis? 

Jag vill vända på steken och fråga tillbaka:
-Hur kan du vara så dum att du inte lämnar dina barn på dagis?
Det finns pedagoger på dagis. Med tre års högskoleutbildning i att låta barn utveckla sina färdigheter. Det finns kamrater så barnen tidigt kan öva upp sina sociala färdigheter.
För vissa barn är det en lättnad att komma till dagis.
Alla blir inte "Bullerbyade" hemma utan har en ganska hård verklighet när de är i sina hem.
Det finns bevis för att dagis är bra för barnens utveckling. De som gått hemma hos mamma till de börjar i den obligatoriska skolan kommer ofelbart efter i skolarbetet och i det sociala umgänget.
Många mobboffer kommer ur den kategorin.
Ett väl fungerande dagis och en väl fungerande hemmiljö med närvarande föräldrar är den bästa uppväxt ett barn kan få.
Om vi tänker oss in i den gamla hemmafrurollen.
Hon förväntas då ta hand om barnen, maten, hemmet och inköpen.
-Hur mycket tid har en sådan mamma över för barnet?
-Inte åtta timmar om dagen.
-Med halv familjeinkomst, om mamma inte arbetar, blir det inte mycket pengar kvar till barnens behov.
-Vad som gör mig mest upprörd är att mulliga mansgrisar försöker skuldbelägga oss mammor för att vi vill jobba.
De vill beröva oss samma rättigheter som männen i samhället.
De vill vrida klockan 100 år tillbaka när män bara satt och rapade i en fåtölj medan hustrun var piga åt dem.
Vi känner igen mönstret. Under andra världskriget arbetade många kvinnor medan männen var i fält men när kriget var slut föstes kvinnorna in i hemmen igen med argumentet att de tog jobben från männen.
Tydligen något som kommer igen när det är ont om arbete.
Det är dags att skicka ultrareaktionärerna på uppfostringsanstalt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar