-Kom in Isaac, Gud vill att jag ska skjuta dig! -Jag vill inte bli skjuten, jag vill leka! -Har Gud sagt att jag ska skjuta dig så måste vi lyda med en gång. -Ja, ja jag kommer väl då. |
Det handlar om en anakronistisk scensättning av bibelns Abraham offrar sin enfödde son.
- Abraham och Sarah hade haft svårt att få barn. Först i hög ålder föddes sonen Isaac. Han blev mycket älskad av sina föräldrar. En dag sa Gud till Abraham att han skulle gå upp på ett berg och offra sin son. Abraham lydde slaviskt sin Gud men hindrades i sista stund av gud själv. -Jag ville bara pröva din tro sa Gud till Abraham. (1:a Mosebok 2:22)
Abraham framställdes, åtminstone av vissa religiösa lärare, som ett dygdemönster.
Som någon vi borde efterlikna.
-Protest, protest och åter protest!
-Jag skulle inte av något skäl ens tänka på att offra "min son". Inte min dotter heller så klart.
-Varför ska vi lyda? -Vem nyttar lydnaden?
Det finns ju vissa skäl som är rent praktiska om alla lyder. Att alla i Sverige kör på höger sida. Om höger- eller vänstertrafik vara valbart skulle det inte bli så bra.
Ett visst mått av gränser mår vi alla bra av. Barn som inte har några gränser i sin värld blir stressade och måste hela tiden testa var gränsen går, Det gagnar ingen. Varken barnet eller föräldern.
Själv har jag satt en väldigt tydlig regel för mina barn. -På bryggan och i båten är det flytväst på som gäller. Tack och lov har samtliga mammor i området samma regel så något "Kalle får ju" funkar inte, papporna fann det bäst att lyda sina fruar i ämnet.
Minns när jag gick i tredje klass och syrran knapp ett och ett halvt år yngre halkade i från en klippa och jag hoppade i och drog upp henne. Vi kom på den "geniala idén" att smyga in på nakenbadet, lägga ut våra kläder i solen så de var torra innan vi kom hem. Vi var övertygade om att vårt klädsim skulle blivit rejält omtalar hemma. Det var bara det att när vi tagit av oss våra blöta kläder och spritt ut dem för att torka såg vi upp och vem satt i andra ändan av badet? Jo morsan. Vi behövde inte ens komma hem förrän saken blev omtalad.
Detta handlar om praktisk lydnad för att samspelet människor emellan ska fungera.
Motsatsen är destruktiv lydnad,
Lydnad utan att ifrågasätta.
Mången krigsförbrytare har försvarat sig med orden "jag lydde bara order".
Det finns människor som är så kuvade och undergivna att de inte kan eller vågar göra något utan att någon "ger order" om vad de ska göra.
Den sortens lydnad är enbart destruktiv. Den hämmar kreativitet och personlig utveckling.
Total underkastelse är naturligtvis praktiskt för auktoriteten men katastrofal för individens utveckling.
Gäller det stater brukar vi kalla det för diktatur.
Religion kan också vara diktatorisk. Speciellt kristendomens och islams mest fanatiska företrädare kräver total underkastelse. Trots att båda säger sig predika fred och endräkt är historieboken fylld av krig och mördande i Guds namn.
Destruktiv lydnad uppfyller enbart makthavarens mer eller mindre vansinniga kontrollbehov.
När man som psykolog talar med olydiga barn visar det sig oftast att det inte är barnet som behöver botas utan den auktoritativa föräldern.
Här finns utställningen
Ett mycket bra inlägg Sjöfn!! Håller med dig till 180% :)
SvaraRadera