Ett med naturen i kärlekens herbarium

Från att ha varit en vacker bild på en blomma
har graviditeten fått mig att se en djupare innebörd i bilden

-Jag har fått ett annat perspektiv på livets mysterier under min graviditet.
Mycket av mitt liv har kretsat runt studier och karriär, fester och killar, aktier och placeringar. 
Ungefär som för de unga flesta som försöker skapa sig en bra framtid.
Som kustbo alldeles intill Atlanten har jag nog mer påtagligt än många känt mig som en liten del av naturen. När jag färdats på sjön har jag påtagligt upplevt havet. Känt vågornas rytm, upplevt vinden genom vattensprutet. När jag vandrat längs stränderna på vårarna tillsammans med de andra strandstädarna har jag påtagligt upplevt att "det inte är bra att slänga skräp".
Närheten till havet ger en påtaglig upplevelse om vilken årstid det är. Idag märks det väldigt tydligt att det är höst. Det blåser nästan storm och bara några grader över nollan. Det rycker och knakar i det gamla trähuset.
Fick en Amaryllis-lök igår. Undrar om den inte växt lite över natten?
Genom växterna ser man hur livet gror, hur det står i sin fulla blomning för att sedan vissna ner och dö för att återkomma nästa vår och nästa och nästa och nästa i all oändlighet.
Själv känner jag att magen växer. Byxor och tröjor jag hade för några veckor sedan är för små. Precis som bonden som sår eller som Gudinnan själv skapar jag nytt liv.
Ett nytt liv som ska skapa ännu ett nytt liv som...ja ni förstår i allt det oändliga.
Bilder på blommor som t.ex stockholmsfotografen Edvard Koinbergs Herbarium Amoris får en annan betydelse. Från att ha varit vackra bilder på blommor blir de själsfränder på ett helt nytt sätt. Att ståndaren befruktar pistillen blir påtagligt och bilderna får en helt annan djupare innebörd för mig.
Jag är en del av kärlekens herbarium precis som de.
Utställningen Herbarium Amoris finns att se i Linnérummet andra våningen på Svenska Ambassaden i Second Life.
Fotografens hemsida innehåller inte bara bilderna utan information av fotografen mm

-Hören mig alla heliga släkten!

En Völva är bland mycket annat en historieberättare. Förmedlare av vår  historia, förmedlare av vår nutid. När jag läste den beskrivningen av Völvan så insåg jag att dagens Völva är en journalist.
-Vi berättar vad som sker här och nu samtidigt som vi skriver våra barn och barnbarns historiebok. Därför är arbetet med att skriva och berätta om just vår tid just här så oerhört viktigt. Dessutom att så många som möjligt gör det. För att framtiden ska få en så riktig bild av vår tid.
Ett av de värsta fallen av historieförfalskning gäller vår Vikingahistoria och vår nordiska gudahistoria. Där har det syndats och förvanskats i 1000 år. Det började med de kristna historieskrivarna, fortsatte med Götiska förbundet vilkas punschrusiga orerande övertogs och vidareutvecklades av nazisterna.
Kontentan blev att "männen/gudarna var starka och djärva" medan kvinnorna/gudinnorna/valkyriorna antingen var "vackra demoner eller löpska mjödservitriser". Efter nazisternas framfart med vikingarna måste man hela tiden försvara sitt intresse för nordisk mytologi och nordisk religionshistoria. Att tro på Vaner och Asar har inget som helst samband med nazister tvärtom, ju fler som intresserar sig och vågar använda våra gamla symboler ju fortare vrider vi det vapnet ur händerna på nazister och andra missbrukare.
Därför kommer ni att få se den här vinjetten lite då och då där jag ger min syn på Freja, Frigg, Oden, Thor och deras värld. Förhoppningsvis ska jag lyckas få fram en mer sann bild än den populärkulturella.
I morgon Ask och Embla