![]() |
| Våren, primavera, av Sandro Botticelli 1482 |
Föräldrarna berättade om långfredag när de var små på 50-talet. När de slog på radion på morgonen spelades bara sorgemusik. Inget modernare än 1816. Allt var stängt, affärer, biografer, danslokaler, bara Pressbyrån på Centralen hade öppet ett par timmar på eftermiddagen. Inga tidningar kom ut. TV-programmen bestod av högmässor och historiska betraktelser över Jesu lidande.
De kristna höll Sverige i ett järngrepp. På långfredag fick ingen skratta. Alla skulle gå runt och sörja en gubbe som kanske dött för två millennier sedan. Först någon stans på det "orgiastiska 60-talet" vred sig svenska folket ur prästernas järngrepp.
-För egen del firar jag som en vanlig fredag. Imorgon blir det ägg, sill, Janssons temptation, nubbe och öl. Orgie? -Tja lite mer än en vanlig lördag men jag tror inte det blir sex på matsalsbordet. Äldre släktingar kan finnas närvarande och jag tror de blir ledsna om vi har sex på matsalsbordet. De skulle nog känna det som om de misslyckats en aning med salongsdressyren.
Men lite ledigt - det ska jag ha ända till tisdag.
