Bli vän med dina spöken - tala med dem

Finns det bara spöken att tala med växer spökena sig starka
På Mt Whitney finns många härliga samtalsplatser - för fler än en

Vi har alla hjärnspöken.
Det kan vara människor vi inte gillar och undviker eller något annat.
Att vara mer eller mindre rädd för det okända är genetiskt nedärvt från urmänniskans dagar.
Då levde man väldigt lokalt i små flockar. Ett stycke bort bodde en annan likadan flock.
Vid första mötet kanske man av ren rädsla tog till våld.
Den ena flocken började för den var räddast och tänkte att "det är bäst att slå till först innan den andra flocken gör det".
Med tiden insåg man att det fanns ett stort värde av att samarbeta.
Man kunde jaga effektivare få större byten. Man kunde försvara sig bättre mot yttre fiender. Man fick mer uträttat på en dag därför att alla behövde inte göra samma sak. En del kunde jaga medan andra underhöll elden eller byggde fler hus.
Byn var född.
Byar slog sig samman i större och större gemenskaper. Vi fick länder, vi fick världsdelar, vi fick en gemensam värld att utveckla tillsammans.
Gemenskapen spred sig som ringar på vattnet och blev fler och fler och större och större.
Trots allt fanns den primitiva rädslan kvar.

New England Village är en miljö som känns hemtam för mig
som gjord för oväntade och väntade möten med människor

Av primitiv rädsla utkämpas krig på många ställen på vår jord.
En del är rädda för att inte få utöva sin religion.
En del värnar sina traditioner som andra finner helt oacceptabla.
De flesta samarbetsproblem kan lösas genom att man pratar med varandra. Just nu när detta skrivs försöker man lösa krisen i Ukraina. Inte genom mer våld och dödande utan genom att alla parter samtalar med varandra. Inte den snabbaste lösningen för stunden men den bästa om man vill ha en varaktig lösning.
Bryter vi ner resonemanget till vår lokala nivå kan det låta så här;

-Den där nykomlingen Sjöfn är allt bra märklig,
henne vill jag inte ha något att göra med!
-Nykomling? -Hon är fyra och ett halv år i Second Life.
-Ja ja men det vet man ju hur såna är!
-Hur då?

Idag den 27 augusti, Raoul Wallenbergs dag, är en dag för medmänsklighet och alla människors lika värde. En dag då vi firar modet att göra skillnad, står upp mot rasism och bjuder in till förändring. När främlingsfientlighet utmanar Sverige, firar vi medmänsklighet.
Ett bra sätt att fira den är väl att samtala med varandra finna likheter istället för olikheter.
Raoul Wallenbergs insats var så betydande för mänskligheten att vi inte bara borde fira den idag utan alla dagar.

-Djupa tankar i morgonväkten.

Nu behöver jag semester.
De djupsinniga tankarna står på kö.

Vad är Second Life?
Vad betyder Second Life för dig?
Den frågan har stötts och blötts i det oändliga.

-För mig är Second Life en social möjlighet!
I första livet lever jag ett liv med otroligt många kontakter med andra människor.
Tyvärr oftast allt för ytliga kontakter.
Ibland kommer jag på mig själv med att tänka; -Den personen skulle jag vilja prata mer med!
-Fan presstopp om tjugo minuter måste få iväg det här reportaget. Blir allt som oftast nästa tanke.
Jag har dessutom en del "vänta-på-telefon-tid" och "en timmes väntan mellan två uppdrag" eller "jobbar-14.00 till 22.00-idag och inget att göra på förmiddagen hemma".
-Har fått väldigt fin kontakt med flera andra "tjejer" i Second Life. Vi småpratar i chatten i stort sett varje dag.
Inte om världsförbättrande saker men om små nära ting. Samtal som enligt de kunniga är rena hälsokuren. Samtal som alla behöver.
I första livet hade vi antagligen aldrig möts. Dels av rent geografiska skäl. Dels av sociala skäl. Vi rör oss helt enkelt inte i samma kretsar i första livet. Tråkigt nog. Dels skiljer det tjugo år i ålder.
Second Life suddar ut alla dessa skillnader.
Det blir samma tanke som naturisterna hade i 1900-talets början; -Utan kläder är vi alla jämlika.
Vi är väl inte utan kläder så ofta i Second Life men alla kan för en billig penning eller rent av gratis ha samma kläder. Det är lätt att travestera naturisternas tankar; -I Second Life är vi alla jämlika.

Torghandel en onsdag på Vänersborgs torg 1960. Här handlas potatis
och äpplen av Lubberudspojkarna och grönsaker av Tunhemstrollen.
Man bytte några ord med mer eller mindre okända.
Bild från Västarvet

Nu träffar jag inte bara dessa nära SL-vänner utan även människor från andra länder och andra kulturer. Får prata med dem och lära mig om deras kultur om deras värld. Får berätta om min värld för dem.
Kanske får vi båda bättre förståelse för varandra på det viset. Second Life blir ett fredsprojekt.
Föreslog idag att vi skulle behöva ett "svenskt torg".
En mötesplats där man kan komma och träffa andra förutsättningslöst. Men hur få dit folk?
Gammaldags torghandel var ett sätt för folk att träffas. De köpte lite grönsaker eller ost eller nå´t bytte några ord med varandra. Helt opretentiöst.
Gruppchattarna skulle kunna användas till det men där dödas oftast samtalet förr eller senare av någon social analfabet som vill bre ut sig på andras bekostnad eller ställa till bråk.
Något som gör mig ledsen, det är trevligt och berikande att pratas vid. -Kan vi inte få lov till det? 

-Jag har nåt viktigt att säga!

Jag har blivit med barn inte med idioti!

Naturen utvecklas inte med stormsteg ej heller med gränser. Carl von Linné
En perfekt miljö för att diskutera huruvida vi själva begränsar våra liv i onödan

Har hört andra mammor och blivande mammor uppleva det samma som jag upplever under min graviditet. Folk uppfattar en som mindre vetande. Som om dumheten växer i takt med magen.
Fel, fel fel fel! 
Jag är lika smart nu som innan magen började växa. Vilket torde bevisas av att jag valde själv när magen skulle börja växa. Bland de som är dumma och inte ha vett på att använda preventivmedel brukar magen växa lite mer "random" som det heter på dataspråk.
Jag har fortfarande kvar mina högskolepoäng och min doktorsgrad.
Därför känns det avskyvärt när andra börjar tala med en som om jag är korkad helt plötsligt.
-Miljöförstöring är lika aktuellt nu som för ett halvår sedan.
-Att prata om mål i livet är också intressant precis som för ett halvår sedan.
-Politik och t.ex konjunkturens utveckling är också av intresse.
-Vad kan jag göra för att bidra till att alla får ett bättre liv?
-Vad kan jag göra för att öka jämlikheten i samhället?
-Vad kan jag hjälpa dig med?
Däremot skiter jag fullständigt i hur man stickar babysockor och mössor. Det finns utmärkta att köpa och jag blir inte mer bevandrad i stickkonsten bara för att jag är med barn.
Det händer bara i Disneys värld.
Jag blir galen om jag inte får prata om något viktigt snart!

Sjöfn