-Up up and away! -Blåkulla här kommer jag!

Flight control to Bluehill Airlines Zero zero one - Happy Easter.
Det är så många ord man måste lära sig.

Inget är som skärtorsdag för en riktig häxa. 
Då är det dags för färden till Blåkulla.
En av årets stora fester för häxor. Mytomspunnen och legendarisk i århundraden. Vad som sker där är hemligt för alla som inte är invigda.
EU:s alla nya regler för flyget gör det numera lite bökigt att resa. Man måste ta kontakt med närmsta flygledartorn innan start och lämna in färdplaner och en massa jox.
Det var enklare förr bara att sparka igång kvasten och fara iväg.

Det var enklare förr

Att övertyga flygledaren om att man verkligen var på väg till Blåkulla på Brattön tog en stund. Flyglicens och luftvärdighetsintyg. Det är ingen ände på allt som en stackars häxa ska behöva gå igenom för att blidka byråkraterna i Bryssel.
Hur som helst, nu är jag iväg och vill önska alla mina läsare en riktigt riktigt

-Glad påsk!

-Äntligen iväg på årets stora resa!

Connemara Control to Scandinavian 446; Clear to land!

För en sann häxa är färden till Blåkulla* lika viktig som pilgrimsresor till Jerusalem och Mekka. Varje Skärtorsdag likadant sedan urminnestider anträds resan. På långfredagen är den stora festen. Hemliga riter följs av konvent och kurser ända till påskaftons kväll då det är dags för hemresa.
Dessa båda resdagar ställer stora krav på flygledningen på Blåkulla Airport. Det krävs av dem att de använder sina allseende Argusögon så länge de bara gitter. När belastningen är som störst landar och startar det en häxa var 15:e sekund.
Den hedniska påskhelgen är inte en sorgens högtid som i kristna traditionen utan en glädjens och eftertankens högtid. Glädje därför att den fruktsamma våren är här och sommaren snart står full av liv.

Enligt vittnesmålen i häxprocesserna dansade häxorna nakna runt elden
på Blåkulla. -Hum hur rimligt är det? Det är +2° här hos mig nu och inte
lär det bli varmare den närmsta tiden heller.

Eftertanke, gärna genom meditation, man ställer sig frågorna; -Vad gör mig glad? -Vad gör mig ledsen? -Vad gör både mig och andra glada? -Vad gör både mig och andra ledsna? -Lever jag så sunt och i samklang med naturen som jag bör göra? -Vad kan jag göra mer för att jag och alla med mig ska få det bättre?
Vi tänder eldar inte för att skrämmas utan för att "dra ner solens och månens ljus till jorden".
-Låt även din påsk bli en glädjens högtid fylld av framtidstro!
Ars Og Fridar
*Blåkulla anses numera inte vara ett speciellt ställe utan en benämning på en kultplats. Blåkullor finns lite överallt runt omkring i norra Europa.

-Resande mot Blåkulla! -Tag plats - stäng dörrar och grindar!

Idag tar jag ångkvasten till Blåkulla

Alla sanna häxor måste fara till Blåkulla minst en gång om året. 
Mitt Blåkulla ligger nordost om Marstrand. Brattön står det på sjökortet men det är bara kosmetika eller språkförbistring med kartverket i Uppsala.
Ett påsklov i nedre tonåren så tog vi våra jollar, Sjöfn, Eir, Fridh och jag och seglade iväg. Till våra morsor sa vi att vi skulle segla till Vannholmarna och sola.
När vi lagt till gick vi upp mot grottan mitt på ön. Det är en trång ingång men vi klämde oss in och upptäckte en katedral ini berget. Säkert 10 meter takhöjd. Vi lyste med våra ficklampor på marken och upptäckte ljusstumpar i massor och något som såg ut som ett pentagram ritat på marken.
Vi reste upp ljusen och tände dem. Ett kusligt sken spred sig i grottan. Sjöfn, ja hon heter så men Linden Lab har inga prickar, som var äldst, 15-16 skulle jag tro, började rabbla mystiska ramsor - tyckte vi då sen kom vi på att hon "läste Maj på Malö baklänges". Hon har alltid varit djäklig på att alat segnälkab.
Vi småtjejer, jag och Eir var nog 12-13 och Fridh var 11. Kände iskyla längs ryggraden och en väldig kittlande spänning. Plötslig tystnade Sjöfn, ljud hördes från grottmynningen. Ett spöklikt sken irrade runt omkring. Någon ropade "Ash na shimbatuk". Vi vågade inte andas utan kunde bara se på när tre figurer klämde sig in i grottan. Plötsligt kom ett fruktansvärt skratt. Innan de tre sa: Hej vi gissade att ni var här, det var vi också när vi var i er ålder. De lyste med ficklamporna på sina ansikten och då såg vi att det var Sjöfn och Fridhs mamma, Eirs mamma och min mamma.