Sen urminnes tider har människosläktet tävlat med varandra och försökt med alla medel placera sig själv i främsta rummet på andras bekostnad.
Från början slog man helt enkelt ihjäl den som opponerade sig. Vilket naturligtvis sker än idag men är mindre vanligt. Däremot i det vardagliga livet har man utvecklat mer sofistikerade härskartekniker. T.ex att vända ryggen åt och gå mitt i ett samtal och därmed försöka osynliggöra meningsmotståndaren.
En annan teknik är att överrösta meningsmotståndaren. Som meningsmotståndare räknas nästan alltid kvinnor i alla fall av det manliga släktet.
Ni har säkert alla sett prov på det och råkat ut för det. I klassrummet, i fikarummet, hemma, eller i styrelserummen. Någon skriker högst först, mest och längst.
I
Second Life har vi kunnat umgås på ett jämlikare sätt. I textchatten har alla haft lika stor chans att komma till tals. Även en extremt snackesalig, ja ja, har fått vänta på svar och på sin tur att skriva.
Ända tills Linden Lab gav oss "Voice morph" eller röstchat.
De som har behov av att härska fick nu ett nytt "vapen". Härskaren är i verkligheten alltid en förkrympt liten rädd själ med ett stort mindervärdskomplex och självhävdelsebehov.
-En trygg människa med fötterna på jorden vet sitt egenvärde och behöver inte kliva på andra även om det tyvärr ibland kan bli effekten p.g.a överlägsen inneboende styrka.
Metoden går till så att en eller några röstchattar medan andra textchattar. De som röstchattar väntar inte på att de som textchattar ska hinna med och de textchattande blir automatiskt överkörda. Medvetet eller omedvetet. Alla röstchattar inte för att vinna fördelar för egen del utan av teknikintresse
Många simägare har uppmärksammat problemet och förbjudit röstchat helt eller om inte alla röstchattar. Inte bara på grund av ojämlikheten i umgänget utan tack vare "voicetroll" som i filmen ovan.
Alla avor har inte möjlighet av många olika skäl att röstchatta. Man kanske har andra i huset som sover, eller som inte bör störas av andra skäl kanske sjukdom. Man kan sitta på en offentlig plats och köra SL Eller ett så enkelt skäl att man inte har hittat nåt skäl att köpa ett headset.
Du kanske tycker jag är konstig men så fungerar mitt minne. När jag är mitt uppe i ett skeende som t.ex eländet i Oslo så har jag järnkoll på allt. Men när jag publicerat mina alster och jag läst det så blir skallen sopren på just det uppdraget. Fullt fokus på nästa uppgift. Jag tror de flesta reportrar funkar likadant. Ett sätt att "överleva". Jag kommer knappt ihåg nånting av min tid i Oslo nu. Men visa mig en bild och jag kan berätta hela historien, jag kommer ihåg lukter, ljud, vad folk åt, vad jag åt, allt som sagts ordagrant. Jag antecknar väldigt sparsamt som ni kanske förstår.
